Vad kommer att bli din nya del i klimatarbetet?

Så var det dags att lägga ut min sista blogg i år. Jag hade tänkt skriva en ny text om vad som ger hopp i arbetet för ett bättre klimat. Men efter en del funderande så insåg jag att det jag kan dela med mig av är att vi alla bara kan göra vår del. Igen, men med en liten ändring. Det är ytterst lätt att fastna i tankar om ”att det inte är någon idé”, ”vad kan väl jag” och så vidare om du funderar över att göra frågan om klimatet till en av saker du vill påverka här i livet. För att hantera mitt eget förhållande till att förbättra klimatet via sänkta koldioxidutsläpp har jag med jämna mellanrum ett lösningsfokuserat samtal med mig själv. Eftersom jag har lärt mig att använda strukturen ”PLUS” så går jag igenom det så här: Plattform Mitt mål är arbeta för att få fler personer vilja sänkta våra koldioxidutsläpp. Lösningsmönster Jag gillar att skriva om det här så jag har valt att börja skriva om detta via min blogg, Twitter och Facebook. Det är mitt sätt att göra mer för klimatet. Vad jag ser framför mig är en värld där fler och fler engagerar sig i klimatarbetet. Utforska förändringar Det har informerats enormt om detta så jag försöker nu istället nå personer som tänker ungefär som jag, individer som känner att de vill göra mer för klimatet och letar efter en egen väg för detta. Steg Kan jag få med andra som vill arbeta på detta sätt så är bara det ett bra steg! När vi får uppleva att det globala samhället på allvar börjar arbeta för sänkta koldioxidutsläpp, ja då lägger jag ned min blogg.

Tre punkter för ett bättre klimat

Idag är det den sista advent och idag väljer jag att sammanfatta mina funderingar om mitt bloggande för ett bättre klimat. Det handlar om att 1. gå ifrån från hjälplöshet till handling och att 2. du och jag bara behöver göra vår del i arbetet. och 3.att just i klimatfrågan behöver vi inte mer information. Om klimatinformation I över 20 år har det kommit signaler om att våra koldioxidutsläpp är ett hot mot klimatet och det blir bara värre. Man kan bli trött för mindre. Det blir heller inte lättare av att vi samtidigt uppmanas att konsumera mera. De går ju inte riktigt ihop. Och när informationen dessutom vill skrämma mig med någon variant av ”HOT”, ja, vad händer då? Personligen reagerar jag som alla andra däggdjur när jag känner mig hotad. Jag försöker jag fly, slåss eller göra mig osynlig. När medierna skrämmer mig med klimatet reagerar jag just så. Jag blir osynlig, för det finns ingen att slåss med eller att springa ifrån. Och vad kan väl lilla jag göra? Kan du känna igen dig i detta? I vart fall har jag upplevt det så. Men trots allt försöker jag handla, kanske du också kan hitta in väg in i handling och ut ur din handlingsförlamning om du hör mina argument? Om att arbeta för klimatet Låt oss strunta i vems fel det är och börja söka lösningar. Frågan om klimatet är både komplex och rätt överväldigande till sin natur. Hur hitta tillräcklig kraft att göra något? Ett sätt är att göra oroare till aktörer. Jag försöker därför nå dig som vill se en sänkning av koldioxidutsläppen. Då blir det i alla fall en till som funderar över vad vi kan göra. Här är fyra förslag som jag tror kan leda till mer handling: A minska våra egna hushållsutsläpp. Kanske börja med en vegetarisk middag varje vecka? Se över mitt el användande o.s.v. Det viktigaste är att är att minska koldioxidutsläppen. B Försöka inspirera andra att gör en till liten del som medborgare, politiker eller företagsledare. Gå med i en förening som exempelvis Naturskyddsföreningen för att få inspiration. C som medborgare frågar vi våra politiker om hur viktigt klimatet är för dem. Och genom att fråga om det så har vi också visat att klimatet är viktigt för oss. D som konsument tänker vi till och handlar lite mer klimatsmart och kanske dessutom frågar handlarna om hur de vill hantera sitt ansvar för klimatet. På det sättet kan du och jag göra en bit till för ett bättre klimat i vår konsumtion och påminna andra beslutsfattare, som politiker och affärsmän om deras ansvar för klimatet. Jag kan se en väldig kraft i att fler tar sin egen del av ansvaret för minska utsläppen, kan du det också? Om ett lösningsfokuserat steg i taget Att försöka få igång opinionen och arbetet med att minska koldioxidutsläppen är lite tungt ibland. Så därför har Jag ha ett lösningsfokuserat arbetssätt till klimatarbetet. Jag har annars en förmåga att tappa sugen. Så för att kunna hantera mitt eget förhållande till att förbättra klimatet har jag med jämna mellanrum ett lösningsfokuserat samtal med mig själv. Eftersom jag har lärt mig att använda strukturen ”PLUS” så går jag igenom det så här: Plattform Mitt mål är arbeta för sänkta koldioxidutsläpp Lösningsmönster Jag gillar att skriva om det här så jag har valt att börja skriva om detta via min blogg, Twitter och Facebook. Det är mitt sätt att göra mer för klimatet. Utforska förändringar Det har informerats enormt om detta så jag försöker nu istället nå personer som tänker ungefär som jag, individer som känner att de vill göra mer för klimatet och letar efter en egen väg för detta. Steg Kan jag få med andra som vill arbeta på detta sätt så är bara det ett bra steg! När vi får uppleva att det globala samhället på allvar börjar arbeta för sänkta koldioxidutsläpp, ja då lägger jag ned min blogg. Så med det önskar jag dig som läsare en God Jul och ett bättre klimat det kommande året!

Mer aktion än information i klimatfrågan

Det finns massor av information om klimatet och behovet av att få ned koldioxidutsläppen. Kanske rentav för mycket? Jag tror inte att vi behöver mer information. Vad vi behöver hitta är vår egen startpunkt, när börjar vi agera? Ta det här med att vi västerlänningar blir allt tyngre. Vi vet att vi ska äta mindre och röra oss mer. Det är inte bristen på information som är problemet. Vi vet. Men medelvikten fortsätter att öka. Frågan är vad som får oss att ta tag i saken och börja agera. Så den här bloggen handlar mer om aktion än information i klimatfrågan. Jag vrider och vänder på min egen motivation och hoppas att någon annan kommer på att: ”ja, men jag kan också göra mer för klimatet. Jag kan tillexempel….. ” För min egen del släcker jag lampor som inte gör någon nytta och skriver en bloggtext till.

Klimatet och hur vi hanterar vår oro

En debattartikel bör läsas utifrån att dess argument är det primära, vad är det debattören vill föra fram? Vilka intressen debattartikeln stöder, borde vara mindre viktigt. Även den berörde kan ha rätt i sak. Så när vi i veckan (2/12) kunde läsa en debattartikel i Dagens Nyheter om klimatdebatten letade jag efter något som skulle visa att klimatfrågan är mindre allvarlig, att vi som ropar om minskade koldioxidutsläpp har fel. Men debattartikeln handlar inte om forskarnas prognoser om klimatet, FN: s klimatpanel får till och med vara med och stärka deras argument. Nej, när jag läser den här artikeln är både vad artikeln och intresset, varför det sägs ganska diffust. Artikeln går att koka ned till att de som driver frågan om att vi människor påverkar klimatet har en grumlig syn på demokratin. Jag kan inte värdera detta i sak och är mer fundersam över varför debattartiklar av den här sorten skrivs. Kan det vara ett slags frustration, en variant av att hantera sin egen rädsla över vad som håller på att hända med vår värld? En del av oss blir handlingsförlamade, andra blir arga på den som slår larm? För min egen del så släcker jag tålmodigt ljuset i rum där ingen är och skriver en bloggartikel till. Vad väljer du att göra?

Lösningsfokuserat och klimatet

Att försöka få igång opinionen och arbetet med att minska koldioxidutsläppen är lite tungt ibland. Så därför har Jag ha ett lösningsfokuserat arbetssätt till klimatarbetet. Jag har annars en förmåga att tappa sugen. Så för att kunna hantera mitt eget förhållande till att förbättra klimatet via sänkta koldioxidutsläpp, har jag med jämna mellanrum ett lösningsfokuserat samtal med mig själv. Eftersom jag har lärt mig att använda strukturen ”PLUS” så går jag igenom det så här: Plattform Mitt mål är arbeta för sänkta koldioxidutsläpp Lösningsmönster Jag gillar att skriva om det här så jag har valt att börja skriva om detta via min blogg, Twitter och Facebook. Det är mitt sätt att göra mer för klimatet. Utforska förändringar Det har informerats enormt om detta så jag försöker nu istället nå personer som tänker ungefär som jag, individer som känner att de vill göra mer för klimatet och letar efter en egen väg för detta. Steg Kan jag få med andra som vill arbeta på detta sätt så är bara det ett bra steg! När vi får uppleva att det globala samhället på allvar börjar arbeta för sänkta koldioxidutsläpp, ja då lägger jag ned min blogg.

En bit i taget

Jag har börjat tro att vi har för mycket information om klimatet. I över 20 år har det kommit signaler om att våra koldioxidutsläpp är ett hot mot klimatet och det blir bara värre. Man kan bli trött för mindre. Det blir heller inte lättare av att vi samtidigt uppmanas att konsumera mera. De går ju inte riktigt ihop. Och när informationen dessutom vill skrämma mig, jag blir ganska lätt rädd ändå, med någon variant av ”HOT”, ja, vad händer då? Personligen reagerar jag som alla andra däggdjur när jag känner mig hotad. Jag försöker jag fly, slåss eller göra mig osynlig. När medierna skrämmer mig med klimatet reagerar jag just så. Jag blir osynlig, det finns ingen att slåss med eller att springa ifrån. Och vad kan väl lilla jag göra? Kan du känna igen dig i detta? De ständiga larmen om klimatet handlings förlamar? I vart fall har jag upplevt det så. Men trots allt försöker jag handla, kanske du också kan hitta in väg in i handling och ut ur din handlingsförlamning om du hör mina argument? Mitt engagemang i klimatfrågan finns därför att det jag inte kan blunda bort hotet. Det är ett val jag gör för att kunna se mig själv i ögonen vid morgonrakningen, och för de barn vi annars lägger så mycket energi på för att de ska få en vettig framtid. Och därför att jag tror att det går. Vi kan börja sänka våra koldioxidutsläpp om vi vill. Åtminstone till en del. Så nu vänder jag på det hela. Varför ska vi inte göra något? Precis som du är jag delaktig i att skapa koldioxid men vi kan också göra något för att minska våra egna utsläpp och arbeta för att politiker och beslutsfattare gör sin del. Och det här med att göra sin del, vi behöver inte göra allt på en gång. Du kan behålla ditt engagemang i allt annat du idag är upptagen med. Men gör du dessutom en bit till för att minska våra koldioxidutsläpp så har vi kommit en bit närmare minskade koldioxidutsläpp, eller hur?

Vem bär ansvaret, vem ska vi skylla på?

Vem bär ansvaret, vem ska vi skylla på? Vi har talat om klimatet och våra koldioxidutsläpp sedan 90 talet men utsläppen fortsätter att öka. Jag tror att de flesta medborgare är intresserad av att utsläppen minskar. Så vitt jag vet finns det ingen kampanj för att öka koldioxidutsläppen och höja medeltemperaturen. Det är på sitt sätt ett dilemma för dialogen om klimatet: det händer för lite men det finns inget motstånd, ingen är FÖR högre koldioxidutsläpp. Det finns däremot en debatt om vem vi ska skylla på. Vem är det som har största skulden? Ska vi skylla på kineserna för att deras utsläpp hela tiden ökar, eller USA för att de inte gör tillräckligt för att minska utsläppen? Debatten om klimatet på Köpenhamnskonferensen fastnade där. Men om vi stannar upp så har alla, och därmed även du och jag, ett ansvar här. Låt oss strunta i vems fel det är och börja söka lösningar. Frågan om klimatet är både komplex och rätt överväldigande, men vill du som jag se en sänkning av koldioxidutsläppen så är vi i vart fall två som vill göra något åt det. Då är vi två som kan börja fundera över vad vi kan göra för att få fart på en dialog som leder till att vi minskar av de mänskliga koldioxidutsläppen. Var ska vi då börja? Fyra förslag som jag tror att jag själv orkar genomföra: A minska våra egna hushållsutsläpp. Kanske börja med en vegetarisk middag varje vecka? Se över mitt el användande osv. Det viktigaste är att är uthålligt minskar koldioxidutsläppen. B Försöka inspirera andra att gör en till liten del som medborgare, politiker eller företagsledare. C som medborgare frågar våra politiker om hur viktigt klimatet är för dem. Och genom att fråga om det så har vi också visat att klimatet är viktigt för oss. D som konsument tänka till och handlar vi lite mer klimatsmart och kanske dessutom fråga handlarna om hur de vill hantera sitt ansvar för klimatet. På det sättet kan du och jag göra en bit till för ett bättre klimat i vår konsumtion och påminna andra beslutsfattare, som politiker och affärsmän om deras ansvar för klimatet. Jag kan se en väldig kraft i att alla tar sin egen del av ansvaret för minska utsläppen, kan du det också? För vi lever på samma planet som våra beslutsfattare du och jag, och vi två är lite bekymrade över hur vi förvaltar vår tid på jorden. Så låt oss glömma vem som är mest ansvarig, när vi istället kan ägna en del av vår tid åt att minska koldioxidutsläppen.

FRÅGOR OM KLIMATET TILL MIN POLITIKER: SVAR FRÅN ANDERS YGEMAN (S)

Svaren från Anders Ygeman (S) Jag tror att vi som anser att klimatet är viktigt bör påminna våra beslutsfattare om det. Anders Ygeman är socialdemokratisk riksdagsman från min förort och på det sättet ”min” politiker. Här är svaren på mina frågor: Kommer du att arbeta för att ditt parti lägger ett förslag till en blocköverskridande överenskommelse för att göra Sverige till en ledande nation i miljöarbetet? Anders svar: Vi har försökt flera gånger att nå sådana uppgörelser, inte minst i klimatberedningen, men tyvärr har det inte funnits något intresse från regeringspartierna att göra sådana. Vad har du som politiker bidragit till för att mänsklighetens koldioxidutsläpp ska börja minska? Anders svar: I min roll som ordförande i trafikutskottet har jag bland annat kämpat hårt för ökade järnvägsinvesteringar och järnvägsunderhåll, ett kraftfullt system för att styra mot bränslesnålare blar efter fransk modell, sk Bonus/malus och motverkat regeringens förslag om en femdubbling av banavgifterna på järnväg.

Två frågor till våra politiker om klimatet

Förra året var det värsta året hitintills när det gäller klimatutsläpp enligt FN:s klimatpanel. Farten skruvas upp mot en allt högre medeltemperatur. Vi talar om att sänka medeltemperaturen men fortsätter att höja den. Det är ingen bra början på arbetet att minska utsläppen. Om du håller med mig om detta så har jag ett förslag: vi kanske ska ta och fråga våra politiska beslutsfattare om klimatet är så viktigt att de kan tänka sig att både arbeta och samarbeta i frågan? Det är ju det politiker gör när en politisk fråga är tillräckligt viktig och det inte finns något parti som är emot. (Någon som känner till något svenskt parti som är för högre koldioxidutsläpp? Och finns det någon fråga som mer kräver mer aktion och är så viktig för oss och så långsiktig som hur vi minskar de globala koldioxidutsläppen? Den här frågan bör sysselsätta våra politiker så jag menar att vi kan vända oss till ”våra” politiker och ställa åtminstone ett par frågor: Kommer du att arbeta för att ditt parti lägger ett förslag till en blocköverskridande överenskommelse för att göra Sverige till en ledande nation i miljöarbetet? Vad har du som politiker bidragit till för att mänsklighetens koldioxidutsläpp ska börja minska? Använd nu om du vill mina frågor eller dina egna: det viktiga är att våra politiker förstår att det finns en opinion i klimatfrågan. Så ta och visa lite opinion nu!

Sätt en parantes kring BNP

Vi behöver alla en parantes kring BNP tror jag. En parantes kring BNP skulle göra det lättare för oss att börja ifrågasätta den ”ekonomiska burens” logik, det ekonomiska sättet att tänka. För ett av problemen i vår världs oförmåga att hantera hur vårt globala samhälle tär på världens fysiska resurser kommer ifrån att ekonomin idag väger lika tungt som den fysiska världen. Jag tror att vi har kommit så långt i att tänka ”ekonomiskt” att vi ser problem inom ekonomin som lika allvarliga som de fysikaliska, hotet av bli arbetslös väger lika tungt som att polerna smälter. Vi reagerar som om vår ekonomi vore lika lagbunden som vår natur av fysikaliska lagar. Men så det inte. Ekonomin är skapad av människan och är därför mer förhandlingsbar än naturens lagar. Det här vet vi kanske, men vi handlar inte på det sättet därför att ekonomin blivit en dominant i vår tankevärld. Varför är det så? Svaret är att marknadsekonomin har gått segrande fram i den moderna världen, och vi är vana vid att hörsamma signaler från vår ekonomi. Så när tillväxten dalar är det lika lilla som miljökatastrofer. Dagens ekonomi kräver ständig tillväxt. Och här finns vårt stora problem. Ett ekonomiskt system som kräver ständig tillväxt i en sluten värld kräver att vi börjar fundera. Är det verkligen rimligt? Är det ett hållbart sätt att producera välstånd? BNP är det bästa sättet att mäta ständig tillväxt i ekonomin, men mäter ökad BNP verkligen ökat välstånd? Det har ifrågasatts på flera håll men inte mycket har hänt. Men börjar vi nu sätta en parantes kring BNP börjar vi kanske också att ifrågasätta den ”ekonomiska burens” logik. Låt en () kring BNP bli till en början på en dialog om behovet av ständig tillväxt i ekonomin verkligen leder till en hållbar välfärd i dag och i morgon.

Klimatet och ekonomin

I min senaste blogg konstaterade jag att klimatfrågan är så akut att vi behöver se ändringar NU. Vi behöver börja minska våra utsläpp av koldioxid. Men frågan är om det går att göra utan att vi på allvar även tar upp dialogen om ekonomins behov av ständig tillväxt. För klimatfrågan är i grunden mer ett ekonomiskt än ett ekologiskt problem. Ekonomiskt därför att trots årtionden av varningar märks det inget av naturens begränsningar i ekonomernas beräkningar. Möjligtvis har ekonomerna på försäkringsbolagen ett annat perspektiv. Men ekonomin är annars i stort sett illitterat i förhållande till planeten. Så länge vår ekonomi styrs av mantrat ständig tillväxt är det svårt att se en utveckling i Bruntlandskommissionens anda: ”En hållbar utveckling tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. Så låt oss börja tala om klimatet men vi får samtidigt börja fundera över hur vi vill att ekonomin ska se ut utan ständig tillväxt. En gång var det en framgångsrik politik för det fanns helt klart materiella behov att tillgodose för att en välfärd för alla skulle bli verklighet. För den fattiga delen av mänskligheten är det fortfarande så. Men i Sverige som i den övriga delen av den rika världen ökar inte längre allas välfärd trots en ständigt växande ekonomisk tillväxt. Klyftorna växer i den rika världen mellan fattig och rik. Det blir också allt tydligare att den ekonomiska tillväxten tär allt mer på vår jord. Klimatuppvärmningen är den senaste, men kanske också största utmaningen för vår värld. Den globala tillväxten som vi trodde alltid skulle gynna välfärden har blivit ett hot mot den istället. För det här är politikens stora utmaning i vår tid: hur ser en ekonomisk politik ut som gynnar en hållbar välfärd i en värld som inte kan ha en ständigt expanderande ekonomisk tillväxt i ett slutet ekologiskt system? Tim Jackson har i sin bok: ”Välfärd utan tillväxt” satt fingret på denna problematik. Så vitt jag vet har det i den offentliga debatten inte framförts några egentliga argument emot.

Klimatet först

Reformister får försöka att vara realistiska. I mitt fall, jag som i grund och botten tror att vi behöver skapa en ny ekonomi som inte förutsätter ständig tillväxt, en ekonomi som kan ge välstånd åt alla både idag och i morgon, måste ändå ta en fråga i taget. Vad är det som är mest akut? Den senaste klimatrapporten visar att vi fortsätter att orsaka en utsläppskatastrof via utsläpp av koldioxid. Man kan också beskriva det så som att vår atmosfär inte räcker till för människans utsläpp. Så låt oss nu tala om klimatet. Vad kan vi göra för att få politiken att gå ifrån ett närmast avvaktande tillstånd till ett mer aktivistiskt? Först och främst handlar det om att inte ge upp. Allt för mycket av dagens klimatdebatt präglas av en uppgivenhet. Allt vad vi gör för att sätta våra utsläpp i fokus för politiken är bra. Därefter behöver vi ständigt kräva att vi i alla våra beslut även väger in frågan om hur våra koldioxidutsläpp ska minska. Det handlar om att i allt från att släcka ljuset i tomma rum till att i planeringen av infrastruktur få med minskningen av koldioxidutsläpp. Det handlar även om att få våra politiker att lyssna på miljöopinionen. Eller som jag skrev till statsministern i våras: Fredrik, jag skriver till dig för att ge dig ett förslag för hur du kan göra 2013 till det fantastiska år då det hände: året då nödvändigheten att börja minska världens koldioxidutsläpp fördes in på de verkligt prioriterade frågornas agenda. För jag tror nämligen att du har större möjlighet än både miljöpartister och vänsterpolitiker att göra 2013 till året då utvecklingen började vända. Med ditt mantra om vikten av robusta samhällssystem och som ledare för industrilandet Sverige kan du inspirera andra liberal konservativa politiker till en politik som sätter försiktigheten först när det gäller människans påverkan på jordens alla olika biotoper i Bruntlandskommissionens anda: ”En hållbar utveckling tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. För en vändning måste enligt en tämligen enad forskarvärld snart komma till stånd inom en period av några enstaka år. Det blir allt tydligare att vårt sätt att leva tär allt mer på vår jord. Klimatuppvärmningen är den senaste, men kanske också största utmaningen för vår värld idag. En utmaning som är så stor att det krävs av oss alla att vi ta vårt ansvar, men som sagt: så socialdemokrat jag är, så tror jag faktiskt att du utifrån din roll ha en reell möjlighet att bli mannen som fick utvecklingen att vända år rätt håll. Så min fråga till dig Fredrik är: vill du gå till historien som mannen som fick med sig världens ledare i en utveckling som ledde till att koldioxidutsläppen äntligen började minska? (Jag har fortfarande inte fått något svar)

Vilket parti blir först med samarbete om klimatet inför valet 2014?

När får vi uppleva ett politiskt utspel inför det svenska valet 2014 om att klimatet är en så viktig att det krävs samarbete över blockgränserna? Med jämna mellanrum går politiker från olika riktningar samman i någon fråga som anses vara så viktig att den ska hållas utanför de partpolitiska trätorna. Vanligast är politiska utspel där något parti anser att en fråga går att jämföra med pensionerna och kräver ett långsiktigt perspektiv som gör att förutsättningarna för området inte ändras efter ett val. Jag undrar nu varför man missat frågan om klimatet. För finns det någon fråga som mer kräver aktion och är så viktig för vårt välstånd som frågan om hur vi minskar de globala koldioxidutsläppen? Får det är hög tid nu. Världen kan om den politiska viljan finns, minska utsläppen och därmed också minska följderna av våra utsläpp. Sedan behöver vi ändå börja arbeta emot en ekonomi som inte förutsätter ständig tillväxt. För med dagens ekonomiska system kommer vi kommer snart in i ett nytt scenario där någon annan av planetens resurser börjar ta slut. Det här är politikens stora utmaning i vår tid: hur ser en ekonomisk politik ut som gynnar en hållbar välfärd i en värld som inte kan ha en ständigt expanderande ekonomisk tillväxt på en planet med gränser? Tim Jackson har i sin bok: ”Välfärd utan tillväxt” satt fingret på denna problematik. Så vitt jag vet har det i den offentliga debatten inte framförts några hållbara argument mot Tim Jacksons slutsatser. Så vilket parti blir först med ett förslag till en block överskridande överenskommelse för att göra Sverige till en ledande nation i miljöarbetet? Att göra Sverige till ett land som driver en politik för att enligt Bruntlandskommissionens anda bidra till en situation där: ”En hållbar utveckling tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.”

Klimatet är ett ekonomiskt problem

Klimatet fortsätter att vara den stora miljöfrågan. Vårt klimat utsätts för alltför stora koldioxidutsläpp och vi som bryr oss om miljön rasar mot att så lite har hänt. Vi talar om ekologi men klimatfrågan är i grunden mer ett ekonomiskt än ett ekologiskt problem. Ekonomiskt därför att trots årtionden av varningar märks det inget av naturens begränsningar i ekonomernas beräkningar. Möjligtvis har ekonomerna på försäkringsbolagen ett annat perspektiv. Men ekonomin är annars i stort sett illitterat i förhållande till planeten. Ett kraftfullt sätt att få det i fokus även för ekonomer är att börja ifrågasätta Bruttonationalprodukten. (BNP) BNP och ständig tillväxt är ekonomernas ler och långhalm. Stiger BNP så ökar den ständiga tillväxten och allt är bra, eller hur? Inte riktigt. För ett av grundproblemen är att BNP inte tar hänsyn till planetens begränsningar. Om vi fortsätter att öka våra koldioxidutsläpp så stiger BNP och därmed tillväxten i ekonomin men stiger välståndet? För att veta om en BNP-ökning mäter tillväxt måste vi veta vad det är som har lett till en ökad ekonomisk aktivitet. För det är vad BNP mäter: ekonomiska aktiviteter och inget annat. Därför ska BNP ifrågasättas för att BNP har för dålig bäring på vår välfärd och vårt klimat. Ska vi dessutom ta allas rätt till välfärd på allvar och skapa ett ekonomiskt system för hållbar välfärd, så är det en bra början att ifrågasätta BNP och så småningom börja använda ett nytt mått som tar hänsyn till miljön och reellt välstånd.

Dubbla budskap

I måndags hade Vetenskapens värld på SVT 2 en alldeles utmärkt skildring om varför vi trots årtionden av höga skrik från forskarna inte har hanterat klimatfrågan. Jag håller med om det de beskrev men vill lägga till en del: samhällets dubbla budskap. I en värld där ekonomin har behov av ständig tillväxt så är det svårt att samtidigt göra reklam för minskad tillväxt på ett trovärdigt sätt. I samma tidning som igår utropade att vi går emot katastrof om vi inte minskar koldioxidutsläppen ägnades rejält utrymme åt att du och jag ska köpa nya prylar. Vad ska vi lita på? Köpa fler prylar eller börja ta hänsyn till att planeten är ändlig? För även klimatfrågan handlar om att vi har "för lite klimat" för våra koldioxid utsläpp. För att upprätthålla en ekonomi som kräver tillväxt gör både myndigheter och företag reklam för vi ska konsumera mera prylar att fylla våra garderober och gator med. Och vi hakar gärna på: med nästa pryl blir jag åtminstone tillfälligt lyckligare med. Men ska vi nå "Hållbar välfärd" måste vi börja tala om hur vårt ekonomiska system ska se ut om målet är hållbar välfärd ska se ut. Vi behöver ett ekonomiskt system som inte bygger på en ständig tillväxt på en ändlig planet.

Hållbar välfärd och vad du kan göra

I den här bloggen kommer begreppen hållbar välfärd och om vi verkligen upplever välstånd till tals. Jag gör heller ingen hemlighet av att min inspiration främst kommer från Tim Jacksons bok: ”Välfärd utan tillväxt” Tim Jackson för i boken en diskussion utifrån ett antal forskarrapporter och drar slutsatsen att tillväxtekonomin motverkar en hållbar utveckling och välfärd som jag kommit att göra till mina egna. Därför vill jag med jämna mellanrum lyfta upp frågan om vi verkligen är så nöjda med vårt ekonomiska system baserat på den omöjliga basen av ständig tillväxt. Jag har försökt påverka beslutsfattare inom både det nya och gamla arbetarpartierna. För det krävs att frågan om hållbar välfärd blir en verklig valfråga. Vi som vill nå ett system kan här och nu fundera över två saker: Ett; hur vi själva påverkar hur avtryck vi lämnar efter oss och två hur vi upplever att beslutsfattare idag jobbar för att tillexempel minska koldioxidutsläppen. Skriv till ”din” riksdagsman och fråga: tror hen på ett ekonomiskt system som kräver ständig tillväxt på en ändlig planet?

Lever vi i välstånd?

Har vi svenskar ett välstånd idag? Upplever vi att vårt ekonomiska system gör att vi kan använda oss av den tid den de facto frigör och söka vår lycka? Jag tror inte det. Vi arbetar snarare allt hårdare för att kunna unna oss både det ena och det andra men kan vi verkligen säga att vi tillgodogör oss den tekniska utvecklingen, kan du söka lyckan som en fri människa? Jag kan det inte. Tim Jackson skriver i sin bok ”Välfärd utan tillväxt” …”att vi allt oftare misslyckas med uppgiften att skapa legitimt välstånd. Vår teknik, vår ekonomi och våra sociala strävanden löper inte i en riktning som leder till någon meningsfull form av välstånd.” En annan tes Tim Jackson driver är att vår ekonomi som bygger på ständig tillväxt, inte kommer att kunna leda till ökat välstånd. Om inte annat kommer en begränsad planet att sätta stopp för det. Vad vi behöver en dialog om hur en hållbar välfärd ska se ut. Vi behöver fler människor som tror att det är möjligt och börjar ställa krav på våra beslutsfattare och samtidigt ser om sin egen tillvaro. ”Behöver jag äta kött varje dag?”, tillexempel

Vi kan som Thomas Clarkson ändra världen..

Hos Thomas Clarkson och kväkarnas lyckosamma kamp för att få stopp på slavhandeln hittar jag tron på att det går att få stopp på en ekonomi som förutsätter #ständigtillväxt och en utveckling mot en värld med #hållbarvälfärd. Svårt, men inte omöjligt. Det handlar om att lyfta fram Thomas Clarkson, mannen som lyckades avskaffa slavhandeln och det hela började med en tävling i latin! Thomas ställde upp i en tävling på temat ”är det lagligt att göra andra till slavar mot deras vilja?” i Cambridge. Thomas vann och blev dessutom helt tagen av ämnet. Till sist bestämde han sig för att bli den första heltidslobbyisten och var ute 16 timmar varje dag för att bekämpa slaveriet. Och det lyckades! Trots att Stor-Britannien förlorade 1,8 % av sin Bruttonationalprodukt tog till slut empatin till sist överhanden och slavhandeln avskaffades. Vi alla som idag kämpar för att skapa hållbar välfärd får hämta vår tro från honom, den första i sitt slag. För, ”Betvivla aldrig, sa Margaret Mead, att en liten grupp eftertänksamma och engagerade medborgare kan förändra världen, det är faktiskt sådana som någonsin har kunnat göra det.” Vad vi nu behöver är att tro på att vi som vill nå en hållbar välfärd kan bli fler och verkar i alla dialoger. Om vi bara lyckas mobilisera på samma sätt för hållbar välfärd som Thomas Clarkson så kan vi gå från ett instabilt tillstånd (tillväxt ekonomi) till en hållbar välfärd. Vad vi behöver är att börja tala mindre om hoten och mer om vad vi kan se framför oss när vi talar om hållbar välfärd. Jag tror nämligen att de flesta vet om hoten, inte minst klimatförändringarna. Vi lär har ha tröttnat rentav påstås det. Vad vi skyggar för är alternativen, för vad händer om vi ändrar den globala ekonomin? Kommer vi att gå emot ett system med sämre välfärd då? Dagens ekonomi klarar sig inte utan ständig tillväxt och vi ser inga trovärdiga alternativ och fortsätter därför allt intensivare in i en ekonomi som kräver allt större resurser. Tricket är att med trovärdiga alternativ som gör ekonomin stabil och drastiskt minskar användandet av materiella resurser välja en annan väg, en väg emot #hållbarvälfärd.

HÅLLBAR VÄLFÄRD EN FLYGANDE HUMLA

Häromdagen skrev jag att det var Ella och alla de andra barnen som driver mig att arbeta för en hållbar välfärd. Ett slags förtvivlans moral kan man säga. Men det är inte hela sanningen. Det är inte enbart min moral utan även min tro på att det faktiskt går. För mirakel har hänt förr. Det är inte sant att de ekonomiska händelserna styrs enbart av intresset. För en person som jag, uppväxt på 70-talet och som ser hur determinismen och materialismen ständigt sprider sig, är det otroligt uppfriskande att läsa om ett stort undantag. Hur slavhandeln avskaffades. Och det bästa av allt är att det finns en berättelse om detta. Att läsa den här boken var för mig mycket inspirerande. Det är i Adam Hochschilds bok: ”Spräng bojorna” där han berättar den fantastiska historien om hur man på 50 år lyckades få England att sluta med slavhandeln. Det i en tid där över 75 % av världens befolkning var förslavade och 80 000 slavar transporterades varje år från Afrika till sockerplantager i Västindien. En tid där England förlorade 1,8 % av sin bruttonationalprodukt i 50 år på att slavhandeln försvann. Hade någon frågat så hade nio av tio skrattat år 1787 men 50 år efteråt var den Brittiska slavhandeln avskaffat. Så visst fasen går det. Om vi bara lyckas mobilisera på samma sätt för hållbar välfärd så kan vi gå från ett instabilt tillstånd (tillväxt ekonomi) till en hållbar välfärd. Vad vi behöver är att börja tala mindre om hoten och mer om vad vi kan se framför oss när vi talar om hållbar välfärd. Jag tror nämligen att de flesta vet om hoten, inte minst klimatförändringarna. Vi lär har ha tröttnat rentav påstås det. Vad vi skyggar för är alternativen, för vad händer om vi ändrar den globala ekonomin? Kommer vi att gå emot ett system med sämre välfärd då? Dagens ekonomi klarar sig inte utan ständig tillväxt och vi ser inga trovärdiga alternativ och fortsätter därför allt intensivare in i en ekonomi som kräver allt större resurser. Tricket är att med trovärdiga alternativ som gör ekonomin stabil och drastiskt minskar användandet av materiella resurser.

Varför jag lämnar SACO och blir medlem i ST

Till avdelningsstyrelsen för SACO Stockholm Gotland Kundtjänst Stockholm, Globen 2013-07-22 Hej kollegor! Det här är inte helt lätt att skriva för mig eftersom det innebär att jag är tvungen att erkänna att jag har tänkt fel: det är aldrig lätt för sådana som mig:) Men så är det, jag har tänkt fel i frågan om SACO:s profil inom Arbetsförmedlingen. Jag har kommit fram till att jag inte ska vara organiserad i SACO som anställd på Arbetsförmedlingen och därmed inte heller är en lämplig representant för SACO:s. Vilket betyder att jag idag avsäger mig mitt styrelseuppdrag. Det här ställningstagandet har växt fram hos mig under våren, främst därför att mitt åtagande att sitta i avdelningsstyrelsen har fått mig att tänka till. Det grundläggande för mig är att det är viktigt att vara fackligt organiserad. Därför har jag sedan jag började på Arbetsförmedlingen 1999 alltid sagt att det är huvudsaken: om Arbetsförmedlingens personal väljer SACO. ST eller SEKO är underordnat. Men det stämmer inte riktigt. Fenomenet att Arbetsförmedlingen har två närmast jämnstarka fackliga organisationer gör också att de får lite olika profiler, roller. Det är inte några avgrunds djupa skillnader mellan SACO och ST: men vad jag har upplevt som en brist hos SACO är den i mitt tycke svaga organisationen ute på arbetsplatserna och att SACO ofta uppträder lite väl försiktigt för att vara i min smak. När jag accepterade att sitta i avdelningsstyrelsen så var min ambition att göra något åt detta. Men för en tid sedan insåg jag att det inte är särskilt sannolikt eller ens önskvärt att jag lyckas därför att som vi på Arbetsförmedlingen har det nu så finns det redan en organisation som har den profil jag föredrar: ST. Det är inte sannolikt därför att när två organisationer så att säga konkurrerar om medlemmar så kan de inte agera på samma sätt: de får olika roller. Och som arbetsförmedlare kan jag helt enkelt välja att vara med i den organisation som mest motsvarar min syn på hur fackligt arbete ska bedrivas. Därför har jag kommit fram till att jag som anställd på Arbetsförmedlingen är min rätta fackliga hemvist ST och jag kommer därför att ansöka om utträde från mitt SACO förbund samtidigt som jag ansöker om medlemskap i ST. Så därför tackar jag för mig och hoppas att vi även i framtiden ska kunna mötas som goda kollegor. Med vänlig hälsning Per-Inge Brodén

Utkast till motion

Nu har jag förstått varför det inte finns någon debatt om Tim Jacksons bok: ”Välfärd utan tillväxt” Tim Jackson för i boken en diskussion utifrån ett antal forskarrapporter och drar slutsatsen att tillväxtekonomin motverkar en hållbar utveckling och välfärd. Boken kom ut på svenska 2011 och läsningen av den har inte lämnat mig någon ro. Eftersom jag har varit engagerad i frågan om en hållbar utveckling så är det inte hans konstaterande att ett slutet system (vår planet) inte i längden klarar att härbärgera ett system som bygger på ständig tillväxt: (vårt ekonomiska system). Det har däremot varit och är frustrerande, att världssamfundet reagerar så långsamt på exempelvis behovet av att minska människans klimatpåverkan. Däremot närde jag ett hopp om att marknadsekonomin skulle frigöra sig från förbrukning av råvaror och minska utsläpp i en slags grön tillväxt, en så kallad. ”frikoppling.” Det vill säga en tillväxtekonomi som inte fortsätter att belasta de ekologiska systemen allt mer. Men enligt Tim Jackson finns det ingen forskning som lyfter fram en sådan utveckling, tvärtom. De effektiveringar som görs används idag till ökad förbrukning i andra sektorer istället. Hans slutsats är en hållbar utveckling kräver ett helt annan slags ekonomi. Även om att han inte vill lägga den helt åt sidan. Men var är den svenska debatten? Jag har lyckats hitta ett svenskt inlägg i en morgontidning där han avfärdas utan man egentligen inte diskuterar hans resultat. Vad betyder det här? Nu har jag efter en stroke (bokstavligt talat) förstått. Jag tro nu att de flesta inser att han har rätt. Men vi följer inte honom när han försöker tala om en alternativ ekonomi för en hållbar välfärd. Vi sitter helt enkelt för fast i våra vanda fotspår. Saker görs som dom de ”alltid” har gjorts. Tystanden handlar om att vi inte riktigt förmår att radikalt ändra oss. Vi vill inte gå vilse. Inte ens Miljöpartisterna anser att miljön är det viktigaste? Men för socialdemokratin är allas välfärd en grundbult i vår ideologi. När partiet och rörelsen växte fram var hävstången arbetarklassens berättigade krav att få del av det växande välståndet i form av varor och tjänster som den kapitalistiska ekonomin skapade. Det rådde nöd i Sverige i slutet av 1800-talet, folk svalt i Norrland så sent som år 1860. Arbetarklassen, som lämnade slitet som drängar och pigor i slutet av 1800 talet och början av 1900-talet ville ha sin del av vad den framväxande industrialismen kunde producera. Den ekonomiska politiken har därför för socialdemokratin såväl som andra partier som dominerat politiken fortsatt att handla om att gynna tillväxt, tillväxt mätt i BNP, för det var så vi skulle skapa en allt mer blomstrande välfärd. Och en gång var det en framgångsrik politik för det fanns helt klart materiella behov att tillgodose för att en välfärd för alla skulle bli verklighet. För den fattiga delen av mänskligheten är det fortfarande så. Men i Sverige som i den övriga delen av den rika världen ökar inte längre allas välfärd trots en ständigt växande ekonomisk tillväxt. Klyftorna växer i den rika världen mellan fattig och rik. Det blir också allt tydligare att den ekonomiska tillväxten tär allt mer på vår jord. Klimatuppvärmningen är den senaste, men kanske också största utmaningen för vår värld. Den globala tillväxten som vi trodde alltid skulle gynna välfärden har blivit ett hot mot den istället. För det här är politikens stora utmaning i vår tid: hur ser en ekonomisk politik ut som gynnar en hållbar välfärd i en värld som inte kan ha en ständigt expanderande ekonomisk tillväxt i ett slutet ekologiskt system? Tim Jackson har i sin bok: ”Välfärd utan tillväxt” satt fingret på denna problematik. För socialdemokratin är allas välfärd en grundbult i partiets ideologi. När partiet och rörelsen växte fram var hävstången arbetarklassens berättigade krav att få del av det växande välståndet i form av varor och tjänster som den kapitalistiska ekonomin skapade. Det rådde nöd i Sverige i slutet av 1800-talet, folk svalt i Norrland så sent som år 1860. Arbetarklassen, som lämnade slitet som drängar och pigor i slutet av 1800 talet och början av 1900-talet ville ha sin del av vad den framväxande industrialismen kunde producera. Den ekonomiska politiken har därför för socialdemokratin såväl som andra partier som dominerat politiken fortsatt att handla om att gynna tillväxt, tillväxt mätt i BNP, för det var så vi skulle skapa en allt mer blomstrande välfärd. Och en gång var det en framgångsrik politik för det fanns helt klart materiella behov att tillgodose för att en välfärd för alla skulle bli verklighet. För den fattiga delen av mänskligheten är det fortfarande så. Men i Sverige som i den övriga delen av den rika världen ökar inte längre allas välfärd trots en ständigt växande ekonomisk tillväxt. Klyftorna växer i den rika världen mellan fattig och rik. Det blir också allt tydligare att den ekonomiska tillväxten tär allt mer på vår jord. Klimatuppvärmningen är den senaste, men kanske också största utmaningen för vår värld. Den globala tillväxten som vi trodde alltid skulle gynna välfärden har blivit ett hot mot den istället. För det här är politikens stora utmaning i vår tid: hur ser en ekonomisk politik ut som gynnar en hållbar välfärd i en värld som inte kan ha en ständigt expanderande ekonomisk tillväxt i ett slutet ekologiskt system? Tim Jackson har i sin bok: ”Välfärd utan tillväxt” satt fingret på denna problematik. Så vitt jag vet har det i den offentliga debatten inte framförts några hållbara argument mot Tim Jacksons slutsatser. Kan någon motbevisa honom? Faktum är att jag skulle välkomna den som kan motbevisa honom och göra tesen om att ekonomisk tillväxt utan miljöpåverkan är möjlig sann igen. Men tills någon kan övertyga mig om detta så vill jag nu i Bruntlandskommissionens anda: ”En hållbar utveckling tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.” argumentera för en hållbar utveckling som inte förutsätter tillväxt. Hållbar välfärd utan tillväxt är socialdemokratins nya stora uppgift som jag ser det. Och för det ska lyckas krävs det ett paradigmskifte. Paradigmet lyder: ”tillväxt är lika med en ökad välfärd”. Paradigmskiftet består i att vi måste skapa en ny politik utifrån att det inte finns ett självklart ”lika med” mellan tillväxt och ökad välfärd i de delar av vår värld där de materiella behoven är mer än väl tillgodosedda. I det rådande paradigmet har vi har lovsjungit tillväxten för att vi trott att den gynnat välfärden. Men växer verkligen välfärden och tror vi att vi kan ha en ständig ekonomisk tillväxt utan att det får svåra följder för de ekologiska systemen? Vi måste bort från en politik för ständig tillväxt och skapa en ekonomisk politik för allas möjlighet till en hållbar välfärd såväl idag som i morgon. J ag vill gärna tro att socialdemokratin ska kunna bli en rörelse för en hållbar välfärd. Men ett paradigmskifte av den här digniteten är inte lite begärt, det krävs mod och insikten att det är fullständigt nödvändigt att genomföra det. Men det är trots allt ett paradigmskifte som handlar om ett medel, tillväxt, inte målet, välfärd, att ge alla människor möjligheten att förverkliga ett meningsfullt och gott liv. Jag vill gärna tro att vi socialdemokrater kan hitta styrka och även i detta århundrade vara en rörelse i nuet som verkar för allas välfärd såväl i nuet som i framtiden. Jag föreslår därför att en välfärdskommission tillsätts som får i uppdrag att skriva ett program för framtiden.

Ibland undrar jag varför jag håller på..

Ibland undrar jag varför jag håller på och skriver om hållbar utveckling, välfärd utan tillväxt osv. Men det handlar om att kunna se Ella i ögonen, en liten tjej jag helt apropå så där blev kompis med, utan att skämmas är min moraliska vägledare när det gäller mitt engagemang för en hållbar utveckling. Att kunna möta detta barns och alla andra barns blick, nu och i framtiden, utan skämmas för att jag inte agerar för en hållbar utveckling är det som får mig att gång på gång skaka av mig mitt missmod och tankarna om att det ”spelar väl ingen roll vad jag gör när det gäller människans möjlighet att skapa en hållbar utveckling av vårt globala samhälle.” Det är Ella som fick mig att skriva öppna brev till statsminister Reinfeldt i våras och Stefan Löfven. Politiker som utifrån sin positioner skulle kunna ge vår värld en hållbarare utveckling. Men däremellan sjunker jag ihop igen. För det ska erkännas att jag ofta förtvivlar över att det händer så lite, att vi fortsätter att leva som att jordens resurser är oändliga och att vi 2013 fortfarande inte har vänt utvecklingen genom att minska utsläppen av koldioxid. Men sedan ser jag Ella och de andra barnen framför mig igen och tar ett nytt tag. För det är vad handlar om. Ella och alla andra i hennes generation kommer att om 30 år undra över varför vi gjorde eller inte gjorde det vi kunde för att styra våra samhällen så att även kommande generationer ska kunna leva ett gott liv.

Bortom ett ekonomiskt system byggt på ständig tillväxt

Mitt bloggande utgår från mitt intresse av få igång en dialog om den utmaning som ligger i att politiken måste släppa sin tilltro på att ständig ekonomisk tillväxt är möjlig. Ett ekonomiskt system baserat på ständig tillväxt går inte ihop med det faktum att naturens resurser är begränsade: vår planet är ändlig. Jordens ekologiska system har givna gränser och det kan vi inte ändra på, men vi kan ändra det ekonomiska systemet för det har vi skapat själva. Ekonomisk tillväxt styrs inte av någon naturlag, den styrs av människans begär, handlingar och tankar. Vi behöver börja tala om hur ett ekonomiskt system som garanterar en hållbar välfärd ska se ut.

Öppet brev till statsminister Fredrik Reinfeldt om hans möjlighet att bli historisk

Fredrik, jag skriver till dig för att ge dig ett förslag för hur du kan göra 2013 till det fantastiska år då det hände: året då nödvändigheten att börja minska världens koldioxidutsläpp fördes in på de verkligt prioriterade frågornas agenda. För jag tror nämligen att du har större möjlighet än både miljöpartister och vänsterpolitiker att göra 2013 till året då utvecklingen började vända. Med ditt mantra om vikten av robusta samhällssystem och som ledare för industrilandet Sverige kan du inspirera andra liberal konservativa politiker till en politik som sätter försiktigheten först när det gäller människans påverkan på jordens alla olika biotoper i Bruntlandskommissionens anda: ”En hållbar utveckling tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. För en vändning måste enligt en tämligen enad forskarvärld snart komma till stånd inom en period av några enstaka år. Det blir allt tydligare att vårt sätt att leva tär allt mer på vår jord. Klimatuppvärmningen är den senaste, men kanske också största utmaningen för vår värld idag. En utmaning som är så stor att det krävs av oss alla att vi ta vårt ansvar, men som sagt: så socialdemokrat jag är, så tror jag faktiskt att du utifrån din roll ha en reell möjlighet att bli mannen som fick utvecklingen att vända år rått håll. Så min fråga till dig Fredrik är: vill du gå till historien som mannen som fick med sig världens ledare i en utveckling som ledde till att koldioxid utsläppen äntligen började minska? Det här öppna brevet mailade jag idag och det är uppriktigt menat och det ska bli intressant att se om jag får något svar.