För socialdemokratin är allas välfärd en
ideologisk grundbult. När partiet och rörelsen växte fram var arbetarklassens
berättigade krav att få del av det växande välståndet en del av vår styrka. Arbetarklassen,
som lämnade slitet som drängar och pigor, ville ha sin del av vad den
framväxande industrialismen kunde producera. Den socialdemokratiska ekonomiska
politiken har därför handlat om att gynna tillväxt. Det var så vi skulle skapa
en blomstrande välfärd. Det var en framgångsrik politik för det fanns
materiella behov att tillgodose. Det var en god politik eftersom tillväxten ökade
vår välfärd. Tillväxten var vårt verktyg, välfärd var vårt mål.
För de fattiga delarna av vår värld är
det fortfarande så att de behöver höja sin tillväxt för att höja sin
levnadsstandard. Men det gäller inte oss. Vi blir inte längre lyckligare av ökad
tillväxt. Men vi jagar fortfarande ökad tillväxt trots att det blir allt
tydligare att den ekonomiska tillväxten tär allt mer på vår värld.
Klimatuppvärmningen är den senaste, men
kanske också största utmaningen. Den globala tillväxten som vi trodde skulle
gynna välfärden har blivit ett hot mot den. Det här är en av politikens stora
utmaningar i vår tid. Hur ser en ekonomisk politik ut som gynnar en hållbar
välfärd i en värld som inte kan ha en ständigt expanderande ekonomisk tillväxt
i ett slutet ekologiskt system? Många säger
att svaret är grön tillväxt, men vi har ingen grön tillväxt. Vår tillväxt fortsätter
att förbruka luft, vatten och mineraler.
Vi socialdemokrater kan utifrån Bruntlandskommissionens
tes börja skilja på målet välfärd och medlet tillväxt: ”En hållbar utveckling
tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers
möjligheter att tillfredsställa sina behov.”
Hållbar välfärd utan tillväxt är
socialdemokratins nya stora uppgift. För att det ska lyckas krävs det att vi
börjar ifrågasätta att: ”tillväxt är lika med en ökad välfärd”. Vi måste skapa
en ny politik utifrån att det inte finns ett självklart ”lika med” mellan
tillväxt och ökad välfärd i de delar av vår värld där de materiella behoven är
tillgodosedda. Vi har lovsjungit tillväxten för att vi trott att den gynnat
välfärden. Vi måste bort från en politik för ständig tillväxt och skapa en
ekonomisk politik för allas möjlighet till en hållbar välfärd såväl idag som i
morgon. Jag vill att socialdemokratin ska bli en rörelse för en hållbar
välfärd. En förändring av den här digniteten är inte lite begärt, det krävs mod
och insikten att det är nödvändigt att genomföra den. Men det är trots allt en
ändring som handlar om ifrågasätta ett medel, tillväxt, inte målet, välfärd,
att ge alla människor möjligheten att förverkliga ett meningsfullt och gott
liv. Jag vill att vi socialdemokrater även i detta århundrade ska vara en
rörelse i nuet som verkar för allas välfärd både i idag och för framtiden.
·
Jag föreslår därför att en socialdemokratisk
välfärdskommission tillsätts som får i uppdrag att skriva ett program åt
socialdemokratin med en hållbar välfärd som utgångspunkt.