De andras intresse och rättigheter: exemplet det brittiska förbudet mot slavhandel

För mig är en god människa någon som är beredd att anstränga sig för att ta tillvara ”de andras” intressen och rättigheter d.v.s. de människor vi inte spontant räknar in i den egna ”vi kretsen”, som familjen, stammen o.s.v. Resten av mänskligheten om man så vill.

Historien är full av berättelser om hur enskilda individer har arbetat och även offrat sig för ”de andra”, men, och det är egentligen mer intressant och hoppingivande, det finns också exempel på hur människor kollektivt har ställt sig utanför de egna intressena och åstadkommit otroliga saker. Det brittiska förbudet mot slavhandel är kanske det mest enastående.

För att förstå hur genomgripande tanken på att föreslå ett förbud slavhandel var, måste man sätta in det i sitt historiska sammanhang. Det här var en era då: ”Frihet inte slaveri, var den besynnerliga inrättningen” för att citera historikern Seymour Drescher. På slutet av 1700-talet levde gott och väl tre fjärdedelar av mänskligheten i slaveri, de ryska livegna inräknade och så hade varit sedan antiken.

Det här är en historia som kan sägas börja med att år 1787 tolv människor träffades på ett tryckeri i London för att bilda en förening mot handeln med slavar. Att dessa medborgare ens vågade tro att detta skulle vara möjligt, är kanske det mest enastående.

De tolv som samlades i James Philips tryckeri på George Yard nr 2 blev utskrattade. De gav sig på en ordning som varit norm genom mänsklighetens historia, slaveriet. Men fem år efteråt hade deras kampanj för avskaffandet av slavhandeln lett till att 300 000 engelsmän bojkottade slavprodukten socker.

Deras arbete ledde till sist till att Storbritannien 1807 förbjöd slavhandeln (om än inte slaveriet) och detta trots att det drabbade landets bruttonationalprodukt. I dessa ekonomismens tidevarv skulle en sådan aktivitet vara något oerhört, eller hur?

I James Philips tryckeri föddes den moderna människorättsrörelsen. Här ser vi ett första exempel på människor som ser till någon annans intresse, slavarnas, och bestämmer sig för att göra något åt det. Kampanjen var en föregångare till Amnesty och andra människorätts organisationer.

För min del finner jag kraft i att människor kan bestämma sig för att förändra världen till det bättre för någon annans räkning även om det går ut över ekonomiska intressen. Jag tror att det är viktigt att tala om att det inte bara är moraliskt rätt att kämpa för mänskliga rättigheter, förbättringar är möjliga, det brittiska förbudet mot slavhandel är ett exempel. Frågan är bara var nästa genombrott kommer för de mänskliga rättigheterna. Det är inte helt lätt att förutspå när empati för ”de andra” ska slå igenom hos ett folk igen, hoppet ligger i att det har hänt och alltså kan hända igen.

Vill du veta mer hur den brittiska slavhandeln förbjöds så rekommenderar jag Adam Hochschilds bok: "Spräng bojorna"

Öka medlemskapets värde: en motion till Stockholms Arbetarekommun

Vi socialdemokrater har alltid hyllat den reformistiska politiska linjen med demokratin som bas gentemot kommunister och nyliberaler. En socialdemokrat tycker att det är något fint med att vara förtroendevald. Att EU parlamentsledamöter, kommun och riksdagsmän väljs i allmänna val är en självklarhet. Men valet av ombud till parikongressen är det enda val jag som egenskap av medlem kan delta i för att utse partiföreträdare på riksnivå.

För mig är det viktigt att politik och organisation harmonierar. Hyllar vi det demokratiska samhällets principer ska också vår organisation präglas av detta. Partiet behöver därför enligt min mening se över de organisatoriska grunderna, vi behöver stärka medlemskapets värde.

Socialdemokratin behöver en diskussion om vilket inflytande medlemskapet i partiet ska ge. Ska vi medlemmar få delta i fler omröstningar än till partikongressen? Ska medlemmarna via valsedeln få delta i valet av partiordförande och ordförande i arbetarekommunen?

Innan jag går vidare vill jag dock förtydliga att jag är en varm anhängare av en representativ demokratisk modell. Jag förespråkar inte någon form av direktdemokrati i partiet. Vad jag förespråkar är att vi ska öka medlemskapets värde.

Vi behöver pröva frågeställningen om socialdemokratin kan vitaliseras med en partistruktur där medlemskapet ger rätt att rösta om vilka som ska företräda partiet. Vi kan se det här som att partiet bryter ny väg mot ett mer demokratiskt funktionssätt. Jag tror att de flesta människor som är eller funderar på att bli partimedlemmar vill vara med och påverka samhällets utveckling.

Socialdemokratin har som de övriga partierna allt svårare att rekrytera och inte minst behålla, sina medlemmar. Det finns forskning som visar att medlemmar i synnerhet är missnöjda med möjligheten att utöva inflytande inom partierna och partiernas oförmåga att rekrytera rätt personer till förtroendeuppdrag (Petersson m.fl. 2000:72).

Socialdemokratin skulle med denna reform bli ett parti med en starkare medlemskår.
Vi öppnar dörren för de människor som helt enkelt inte hinner med att vara på möten var och varannan kväll.

Ett utökat medlemsinflytande via olika val har sina risker. Det kan leda till att personstrider och fraktionsbildningar kommer upp i dagen. Den modell jag förespråkar kräver bl.a. att vi funderar över vem som enligt stadgarna kan vara valbar till partiordförande, hur långa mandattider det ska handla om och vilka krav partiet kan ställa på ett medlemskap för.

Vad vi får är ett parti som är mer konsekvent i sin syn på rösträtten som verktyg och ökar medlemskapets värde.

Jag yrkar på att:

Årsta socialdemokratiska föreningen tillstyrker motionen och vidarebefordrar den till Stockholms arbetarekommun representantskap för att få det ska få ta ställning till om Arbetarekommunen är för att pröva idén om partiet kan förstärkas genom att vi inför ett system där medlemmarna i direkta val utser partiets företrädare. Hur detta ska prövas överlåts lämpligen åt partiledningen, men det krävs givetvis stadgeförändringar och bör som jag ser det föregås av någon from av beredning för att kunna antas på en partikongress.


Per-Inge Brodén