De andras intresse och rättigheter: exemplet det brittiska förbudet mot slavhandel

För mig är en god människa någon som är beredd att anstränga sig för att ta tillvara ”de andras” intressen och rättigheter d.v.s. de människor vi inte spontant räknar in i den egna ”vi kretsen”, som familjen, stammen o.s.v. Resten av mänskligheten om man så vill.

Historien är full av berättelser om hur enskilda individer har arbetat och även offrat sig för ”de andra”, men, och det är egentligen mer intressant och hoppingivande, det finns också exempel på hur människor kollektivt har ställt sig utanför de egna intressena och åstadkommit otroliga saker. Det brittiska förbudet mot slavhandel är kanske det mest enastående.

För att förstå hur genomgripande tanken på att föreslå ett förbud slavhandel var, måste man sätta in det i sitt historiska sammanhang. Det här var en era då: ”Frihet inte slaveri, var den besynnerliga inrättningen” för att citera historikern Seymour Drescher. På slutet av 1700-talet levde gott och väl tre fjärdedelar av mänskligheten i slaveri, de ryska livegna inräknade och så hade varit sedan antiken.

Det här är en historia som kan sägas börja med att år 1787 tolv människor träffades på ett tryckeri i London för att bilda en förening mot handeln med slavar. Att dessa medborgare ens vågade tro att detta skulle vara möjligt, är kanske det mest enastående.

De tolv som samlades i James Philips tryckeri på George Yard nr 2 blev utskrattade. De gav sig på en ordning som varit norm genom mänsklighetens historia, slaveriet. Men fem år efteråt hade deras kampanj för avskaffandet av slavhandeln lett till att 300 000 engelsmän bojkottade slavprodukten socker.

Deras arbete ledde till sist till att Storbritannien 1807 förbjöd slavhandeln (om än inte slaveriet) och detta trots att det drabbade landets bruttonationalprodukt. I dessa ekonomismens tidevarv skulle en sådan aktivitet vara något oerhört, eller hur?

I James Philips tryckeri föddes den moderna människorättsrörelsen. Här ser vi ett första exempel på människor som ser till någon annans intresse, slavarnas, och bestämmer sig för att göra något åt det. Kampanjen var en föregångare till Amnesty och andra människorätts organisationer.

För min del finner jag kraft i att människor kan bestämma sig för att förändra världen till det bättre för någon annans räkning även om det går ut över ekonomiska intressen. Jag tror att det är viktigt att tala om att det inte bara är moraliskt rätt att kämpa för mänskliga rättigheter, förbättringar är möjliga, det brittiska förbudet mot slavhandel är ett exempel. Frågan är bara var nästa genombrott kommer för de mänskliga rättigheterna. Det är inte helt lätt att förutspå när empati för ”de andra” ska slå igenom hos ett folk igen, hoppet ligger i att det har hänt och alltså kan hända igen.

Vill du veta mer hur den brittiska slavhandeln förbjöds så rekommenderar jag Adam Hochschilds bok: "Spräng bojorna"