Partiarbete år 1977 eller 2007 -vad har förändrats?

Mitt politiska liv började för 30 år sedan hemma i Gävle. Året var 1977, socialdemokraterna hade förlorat valet 1976 och vi var många som blev medlemmar då. Jag skulle fylla 23 den hösten och aktiv sedan året före i fackförbundet transportarbetarna. I princip varje kväll satt jag på olika möten inom arbetarrörelsen.

Nu för tiden går jag inte på så många politiska möten, men slås av att det mesta verkar vara sig rätt likt. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker att det är bra eller dåligt. Mötena är lika taffliga 2007 som 1977!

Men mest är det ändå bra att människor fortfarande kan tänka sig att sitta i dåliga lokaler för att de är intresserade av en fråga.

För det är fantastiskt bra när politiska möten lyckas skapa dialog kring viktiga ämnen. Mötet om Årstaskogen häromkvällen var ett exempel på ett bra möte på det vistet. Dit kom människor som ville vara med och påverka, de ville slå vakt om Årstaskogen.

Årstaskogen och de gröna kilarna

I kväll har jag varit på ett öppet möte som socialdemokraterna i Årsta arrangerade. Vi var ett 20 tal Årstabor som samlades och talade om Årstaskogen och annan markexploatering i Årsta. Bakgrunden är den att det i åratal har diskuterats att göra naturreservat av Årstaskogen. En grön lunga på södra sidan av Årstaviken i Stockholm Allt var klart för beslut om att göra Årstaskogen till ett naturreservat när den nya majoriteten i Stadshuset stoppade processen.

Det klunkas om att de vill nagga Årstaskogen i kanterna med mer bebyggelse. Och visst, Stockholm behöver mer bostäder men vi behöver också levande biotoper, något Årtaskogen skulle bli om planerna på naturreservat genomförs, inklusive de sk gröna kilar som gör att djur och växlighet når Årstaskogen.

Så vad väntar ni på i stadshuset: klubba igenom beslutet om natureservat i Årstaskogen!

Människans rätta natur?

Hur är vi människor -igentligen? Vad är vår natur? Har människan utvecklats från ett äta eller ätas tillstånd till dagens moderna människa. Och inte minst -hur påverkas vi i våra relationer till samhälle och andra människor av vår uppfattning om människans natur.

Lasse Berg pekar i sin "Gryning över Kalahari" på att den moderna forskningen om människans ursprung visar på att samarbete och inte allas krig emot alla präglade människans barndom. Våra förfäder använde hellre dialogen än stenyxan för att lösa sina interna problem.

Från småprat vid lägerelden till bloggen

Ett av fundamenten för en fungerande mänsklig samvaro är dialogen, pratet. Utbytet av tankar, skvaller och idéer är livsviktigt. Lasse Berg beskriver i sin underbara bok: "Gryning över Kalahari" hur San-folket, en av världens mest ursprungliga befolkningar hanterar sin samlevnad genom ett ständigt samtal: "De pratar och pratar. Ett helt liv har de levt ihop, ändå tar de varje tillfälle som ges att att sätta sig ned och snacka."

Så när jag sitter här och plitar i min blogg inser jag att det är en del av min nedärvda mänsklighet att skriva blogg. Från småprat vid lägerelden till att blogga är inte steget så långt.

Politiska drivkrafter

Det finns böcker som kan inge hopp. Hopp om att de politiska drivkrafterna inte alltid är den egna karriären eller den egna gruppens vinning. En av dem är Adam Hochschilds "Spräng bojorna" I den beskrivs hur tolv människor samlades 1787 på ett tryckeri i London för att bilda en förening mot handeln med slavar.

I slutet av sjuttonhundratalet levde gott och väl trefjärdedelar av mänskligheten i slaveri, de ryska livegna inräknade. De tolv som samlades i James Philips tryckeri på George Yard nr 2 blev givetvis ut skrattade. men fem år efteråt bojkottade 300 000 engelsmän slavprodukten socker.

Deras arbete ledde till sist till att Storbritannien 1807 förbjöd slavhandeln ( om än inte slaveriet) och detta trots att det drabbade landets bruttonationalprodukt. I James Philips tryckeri föddes den moderna människorätts rörelsen.

Vi du veta mer om slavhandeln avskaffande så läs boken. För min del finner jag kraft i tanken att det går att förändra världen till det bättre även om det går ut över ekonomiska intressen.

Knasboll, karriärist eller idealist?

I sin bok "Dom där uppe -dom där nere" vred Björn Elmblad ut den sista energin ur mitt politiska engagemang. På ett mycket bestickande sätt konstaterar han att partierna då: 1997 bestod av endera karrärister eller "knasbollar från landet" det vill säga äldre människor som envisas med att se >>sitt>> parti som en del av en social identitet.

Försvunna är mellanskikten av arbetsamma och någorlunda kompetenta idealister slår Björn Elmblad fast. För min del svalde jag det här med hull och hår 1997. Och vad var då jag? I 20 år hade jag ägnat åt fackligt och politiskt arbete vid det laget. Och visst hade jag en vilja att göra politisk karriär och visst rätade in mig mer eller mindre i ledet. Men till vilket pris?


Men nu, så här 10 år efteråt, 52 år ung och definitivt knasboll från landet, (Gävle) vill jag se mig själv som en politisk idealist, beredd att att dra en lans för det jag tycker är viktigt.

Så Björn, om du fortfarande är intresserad av demokratifrågor: kan en man omskola gamla karriärister till idealister tror du?

Frihet,Jämlikhet, Broderskap

På första maj var jag på Årsta Socialdemokratiska förenings sillfrukost. En trevlig tradition. I år hade föreningen bjudit in Bengt Göransson och hans anförande om att vara socialdemokrat var värt en långt större publik. För Bengt talade om socialdemokratisk ideologi och praxis utifrån franska revolutionens krav på Frihet, Jämlikhet och Broderskap. De tre räcker långt, men jag vill lägga till en del: Frihet, Jämlikhet och Broderskap i en värld med en hållbar utveckling.

Jag tillhör dem som menar att vi socialdemokrater är lite villrådiga inför frihetsbegreppet. Socialdemokratin uppmanar ofta visserligen till debatt men betonar gärna enigheten i partiet, avvikande röster har inte alltid varit välkomna.

För min egen del vill jag här bara citera Bengt Nerman: Jag har växt upp i arbetarrörelse, i nykterhetsrörelse och i bildningsrörelse, men jag har alltid tyckt något var fel: kravet på nämligen att underordna sig ett givet mål och att göra det till den grad att jag själv inte fanns. Först när jag kände att jag fanns, som individ, tyckte jag att jag verkligen kunde göra nytta" ( Bengt Nerman, "Frågan om människovärdet", 1993)

Sådana tankar snurrade i mitt huvud medans jag promenerade hem på första maj, så tack ska du ha Bengt!