I sin bok "Dom där uppe -dom där nere" vred Björn Elmblad ut den sista energin ur mitt politiska engagemang. På ett mycket bestickande sätt konstaterar han att partierna då: 1997 bestod av endera karrärister eller "knasbollar från landet" det vill säga äldre människor som envisas med att se >>sitt>> parti som en del av en social identitet.
Försvunna är mellanskikten av arbetsamma och någorlunda kompetenta idealister slår Björn Elmblad fast. För min del svalde jag det här med hull och hår 1997. Och vad var då jag? I 20 år hade jag ägnat åt fackligt och politiskt arbete vid det laget. Och visst hade jag en vilja att göra politisk karriär och visst rätade in mig mer eller mindre i ledet. Men till vilket pris?
Men nu, så här 10 år efteråt, 52 år ung och definitivt knasboll från landet, (Gävle) vill jag se mig själv som en politisk idealist, beredd att att dra en lans för det jag tycker är viktigt.
Så Björn, om du fortfarande är intresserad av demokratifrågor: kan en man omskola gamla karriärister till idealister tror du?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar