Dubbla budskap

I måndags hade Vetenskapens värld på SVT 2 en alldeles utmärkt skildring om varför vi trots årtionden av höga skrik från forskarna inte har hanterat klimatfrågan. Jag håller med om det de beskrev men vill lägga till en del: samhällets dubbla budskap. I en värld där ekonomin har behov av ständig tillväxt så är det svårt att samtidigt göra reklam för minskad tillväxt på ett trovärdigt sätt. I samma tidning som igår utropade att vi går emot katastrof om vi inte minskar koldioxidutsläppen ägnades rejält utrymme åt att du och jag ska köpa nya prylar. Vad ska vi lita på? Köpa fler prylar eller börja ta hänsyn till att planeten är ändlig? För även klimatfrågan handlar om att vi har "för lite klimat" för våra koldioxid utsläpp. För att upprätthålla en ekonomi som kräver tillväxt gör både myndigheter och företag reklam för vi ska konsumera mera prylar att fylla våra garderober och gator med. Och vi hakar gärna på: med nästa pryl blir jag åtminstone tillfälligt lyckligare med. Men ska vi nå "Hållbar välfärd" måste vi börja tala om hur vårt ekonomiska system ska se ut om målet är hållbar välfärd ska se ut. Vi behöver ett ekonomiskt system som inte bygger på en ständig tillväxt på en ändlig planet.

Hållbar välfärd och vad du kan göra

I den här bloggen kommer begreppen hållbar välfärd och om vi verkligen upplever välstånd till tals. Jag gör heller ingen hemlighet av att min inspiration främst kommer från Tim Jacksons bok: ”Välfärd utan tillväxt” Tim Jackson för i boken en diskussion utifrån ett antal forskarrapporter och drar slutsatsen att tillväxtekonomin motverkar en hållbar utveckling och välfärd som jag kommit att göra till mina egna. Därför vill jag med jämna mellanrum lyfta upp frågan om vi verkligen är så nöjda med vårt ekonomiska system baserat på den omöjliga basen av ständig tillväxt. Jag har försökt påverka beslutsfattare inom både det nya och gamla arbetarpartierna. För det krävs att frågan om hållbar välfärd blir en verklig valfråga. Vi som vill nå ett system kan här och nu fundera över två saker: Ett; hur vi själva påverkar hur avtryck vi lämnar efter oss och två hur vi upplever att beslutsfattare idag jobbar för att tillexempel minska koldioxidutsläppen. Skriv till ”din” riksdagsman och fråga: tror hen på ett ekonomiskt system som kräver ständig tillväxt på en ändlig planet?

Lever vi i välstånd?

Har vi svenskar ett välstånd idag? Upplever vi att vårt ekonomiska system gör att vi kan använda oss av den tid den de facto frigör och söka vår lycka? Jag tror inte det. Vi arbetar snarare allt hårdare för att kunna unna oss både det ena och det andra men kan vi verkligen säga att vi tillgodogör oss den tekniska utvecklingen, kan du söka lyckan som en fri människa? Jag kan det inte. Tim Jackson skriver i sin bok ”Välfärd utan tillväxt” …”att vi allt oftare misslyckas med uppgiften att skapa legitimt välstånd. Vår teknik, vår ekonomi och våra sociala strävanden löper inte i en riktning som leder till någon meningsfull form av välstånd.” En annan tes Tim Jackson driver är att vår ekonomi som bygger på ständig tillväxt, inte kommer att kunna leda till ökat välstånd. Om inte annat kommer en begränsad planet att sätta stopp för det. Vad vi behöver en dialog om hur en hållbar välfärd ska se ut. Vi behöver fler människor som tror att det är möjligt och börjar ställa krav på våra beslutsfattare och samtidigt ser om sin egen tillvaro. ”Behöver jag äta kött varje dag?”, tillexempel

Vi kan som Thomas Clarkson ändra världen..

Hos Thomas Clarkson och kväkarnas lyckosamma kamp för att få stopp på slavhandeln hittar jag tron på att det går att få stopp på en ekonomi som förutsätter #ständigtillväxt och en utveckling mot en värld med #hållbarvälfärd. Svårt, men inte omöjligt. Det handlar om att lyfta fram Thomas Clarkson, mannen som lyckades avskaffa slavhandeln och det hela började med en tävling i latin! Thomas ställde upp i en tävling på temat ”är det lagligt att göra andra till slavar mot deras vilja?” i Cambridge. Thomas vann och blev dessutom helt tagen av ämnet. Till sist bestämde han sig för att bli den första heltidslobbyisten och var ute 16 timmar varje dag för att bekämpa slaveriet. Och det lyckades! Trots att Stor-Britannien förlorade 1,8 % av sin Bruttonationalprodukt tog till slut empatin till sist överhanden och slavhandeln avskaffades. Vi alla som idag kämpar för att skapa hållbar välfärd får hämta vår tro från honom, den första i sitt slag. För, ”Betvivla aldrig, sa Margaret Mead, att en liten grupp eftertänksamma och engagerade medborgare kan förändra världen, det är faktiskt sådana som någonsin har kunnat göra det.” Vad vi nu behöver är att tro på att vi som vill nå en hållbar välfärd kan bli fler och verkar i alla dialoger. Om vi bara lyckas mobilisera på samma sätt för hållbar välfärd som Thomas Clarkson så kan vi gå från ett instabilt tillstånd (tillväxt ekonomi) till en hållbar välfärd. Vad vi behöver är att börja tala mindre om hoten och mer om vad vi kan se framför oss när vi talar om hållbar välfärd. Jag tror nämligen att de flesta vet om hoten, inte minst klimatförändringarna. Vi lär har ha tröttnat rentav påstås det. Vad vi skyggar för är alternativen, för vad händer om vi ändrar den globala ekonomin? Kommer vi att gå emot ett system med sämre välfärd då? Dagens ekonomi klarar sig inte utan ständig tillväxt och vi ser inga trovärdiga alternativ och fortsätter därför allt intensivare in i en ekonomi som kräver allt större resurser. Tricket är att med trovärdiga alternativ som gör ekonomin stabil och drastiskt minskar användandet av materiella resurser välja en annan väg, en väg emot #hållbarvälfärd.

HÅLLBAR VÄLFÄRD EN FLYGANDE HUMLA

Häromdagen skrev jag att det var Ella och alla de andra barnen som driver mig att arbeta för en hållbar välfärd. Ett slags förtvivlans moral kan man säga. Men det är inte hela sanningen. Det är inte enbart min moral utan även min tro på att det faktiskt går. För mirakel har hänt förr. Det är inte sant att de ekonomiska händelserna styrs enbart av intresset. För en person som jag, uppväxt på 70-talet och som ser hur determinismen och materialismen ständigt sprider sig, är det otroligt uppfriskande att läsa om ett stort undantag. Hur slavhandeln avskaffades. Och det bästa av allt är att det finns en berättelse om detta. Att läsa den här boken var för mig mycket inspirerande. Det är i Adam Hochschilds bok: ”Spräng bojorna” där han berättar den fantastiska historien om hur man på 50 år lyckades få England att sluta med slavhandeln. Det i en tid där över 75 % av världens befolkning var förslavade och 80 000 slavar transporterades varje år från Afrika till sockerplantager i Västindien. En tid där England förlorade 1,8 % av sin bruttonationalprodukt i 50 år på att slavhandeln försvann. Hade någon frågat så hade nio av tio skrattat år 1787 men 50 år efteråt var den Brittiska slavhandeln avskaffat. Så visst fasen går det. Om vi bara lyckas mobilisera på samma sätt för hållbar välfärd så kan vi gå från ett instabilt tillstånd (tillväxt ekonomi) till en hållbar välfärd. Vad vi behöver är att börja tala mindre om hoten och mer om vad vi kan se framför oss när vi talar om hållbar välfärd. Jag tror nämligen att de flesta vet om hoten, inte minst klimatförändringarna. Vi lär har ha tröttnat rentav påstås det. Vad vi skyggar för är alternativen, för vad händer om vi ändrar den globala ekonomin? Kommer vi att gå emot ett system med sämre välfärd då? Dagens ekonomi klarar sig inte utan ständig tillväxt och vi ser inga trovärdiga alternativ och fortsätter därför allt intensivare in i en ekonomi som kräver allt större resurser. Tricket är att med trovärdiga alternativ som gör ekonomin stabil och drastiskt minskar användandet av materiella resurser.