En bit i taget

Jag har börjat tro att vi har för mycket information om klimatet. I över 20 år har det kommit signaler om att våra koldioxidutsläpp är ett hot mot klimatet och det blir bara värre. Man kan bli trött för mindre. Det blir heller inte lättare av att vi samtidigt uppmanas att konsumera mera. De går ju inte riktigt ihop. Och när informationen dessutom vill skrämma mig, jag blir ganska lätt rädd ändå, med någon variant av ”HOT”, ja, vad händer då? Personligen reagerar jag som alla andra däggdjur när jag känner mig hotad. Jag försöker jag fly, slåss eller göra mig osynlig. När medierna skrämmer mig med klimatet reagerar jag just så. Jag blir osynlig, det finns ingen att slåss med eller att springa ifrån. Och vad kan väl lilla jag göra? Kan du känna igen dig i detta? De ständiga larmen om klimatet handlings förlamar? I vart fall har jag upplevt det så. Men trots allt försöker jag handla, kanske du också kan hitta in väg in i handling och ut ur din handlingsförlamning om du hör mina argument? Mitt engagemang i klimatfrågan finns därför att det jag inte kan blunda bort hotet. Det är ett val jag gör för att kunna se mig själv i ögonen vid morgonrakningen, och för de barn vi annars lägger så mycket energi på för att de ska få en vettig framtid. Och därför att jag tror att det går. Vi kan börja sänka våra koldioxidutsläpp om vi vill. Åtminstone till en del. Så nu vänder jag på det hela. Varför ska vi inte göra något? Precis som du är jag delaktig i att skapa koldioxid men vi kan också göra något för att minska våra egna utsläpp och arbeta för att politiker och beslutsfattare gör sin del. Och det här med att göra sin del, vi behöver inte göra allt på en gång. Du kan behålla ditt engagemang i allt annat du idag är upptagen med. Men gör du dessutom en bit till för att minska våra koldioxidutsläpp så har vi kommit en bit närmare minskade koldioxidutsläpp, eller hur?