Ibland undrar jag varför jag håller på..

Ibland undrar jag varför jag håller på och skriver om hållbar utveckling, välfärd utan tillväxt osv. Men det handlar om att kunna se Ella i ögonen, en liten tjej jag helt apropå så där blev kompis med, utan att skämmas är min moraliska vägledare när det gäller mitt engagemang för en hållbar utveckling. Att kunna möta detta barns och alla andra barns blick, nu och i framtiden, utan skämmas för att jag inte agerar för en hållbar utveckling är det som får mig att gång på gång skaka av mig mitt missmod och tankarna om att det ”spelar väl ingen roll vad jag gör när det gäller människans möjlighet att skapa en hållbar utveckling av vårt globala samhälle.” Det är Ella som fick mig att skriva öppna brev till statsminister Reinfeldt i våras och Stefan Löfven. Politiker som utifrån sin positioner skulle kunna ge vår värld en hållbarare utveckling. Men däremellan sjunker jag ihop igen. För det ska erkännas att jag ofta förtvivlar över att det händer så lite, att vi fortsätter att leva som att jordens resurser är oändliga och att vi 2013 fortfarande inte har vänt utvecklingen genom att minska utsläppen av koldioxid. Men sedan ser jag Ella och de andra barnen framför mig igen och tar ett nytt tag. För det är vad handlar om. Ella och alla andra i hennes generation kommer att om 30 år undra över varför vi gjorde eller inte gjorde det vi kunde för att styra våra samhällen så att även kommande generationer ska kunna leva ett gott liv.